Femtio år sedan jag gick iland 1968

Femtio år sedan jag gick iland 1968
Sommaren 1968 skedde det förändringar på Finlands Skeppsbefälsförbund. Den långvarige verksamhetsledaren Yngve Fyrqvist gick i pension och reseombudsmannen Kari Wallin tog jobbet på Helsingfors hamnisbrytare.  Uolevi Larte valdes till verksamhetsledare, han hade redan varit några år på förbundskansliet som ombudsman. Nu behövde man nyanställa ombudsmän. Platsen som ombudsman lediganslogs.
Jag var då överstyrman på  Oceanfarts (FÅA) ms Helios som gick på Medelhavslinjen, hade varit där två år och vikaerat befälhavare flere gånger. Jag hade några erfarenheter i förbundsarbetet,  jag var sekreterare i Åbokretsen 1957-58 medan jag gick styrmansklassen. Jag fick lära mig skriva protokoll på rektor Bertel Formans skrivmaskin i rektorskansliet under hans ledning. Han var ju viceordförande i förbundsstyrelsen och kretsombudsman i Åbo. Av honom lärde jag mig mycket om facklig verksamhet och betydelsen av förbundet.  I kretsmöten på den tiden deltog också Felix Granit och talade ofta om nordiskt samarbete inom skeppsbefälskåren. Han var ju en av grundarna av Skeppsbefälsförbundet och dess första verksamhetsledare. Aktiv ännu i 80-års åldern.
Vintern 1961-62 när jag gick sjökapten blev jag utsedd till elevernas representant vid kollektivavtalsförhandlingarna.  Den våren ställdes jag upp som kandidat i styrelsevalet och blev invald.  På den tiden var styrelseplatsen endast två-årig och vid valet 1964 vann rektorn vid sjömansskolan Juho Uino mig i omröstningen och jag föll ut.
Jag fick efter sjökaptensexamen ordinarie överstyrmansplats på paragrafbåten ms Tiira och under mina två år där fick jag nog av tvåstyrmansarbetet och endast procentersättning för tvåvaktsarbetet överskridande 8 timmarsdagen. Jag skrev till förbundet och krävde förbättringar, övertid för arbete över 8 timmar i dygnet även till sjöss. Deltog i några styrelsemöten när jag hade möjlighet. Mitt intresse för förbundsarbetet hade väckts. Jag skrev en novell i sjömansförfattartävlingen om livet på en paragrafbåt (Pykälälaivan helvetti). Novellen publiucerades i boken Huomenna kello yksitoista år 1975. (red. Eino Koivistoinen)
Jag ansåg att jag hade tillräckligt med erfarenheter till sjöss. Det var 16 år sedan jag gick till sjöss som mässpojke, nu hade jag seglat på tretton olika fartyg, de elva senaste åren som styrman och även som vikarie befälhavare på tre båtar. Jag tyckte jag kunde det mesta om styckegodstrafiken inom Europa och ett ordinarie befälhavarjobb skulle jag ännu få vänta på i kanske fem år, det hade jag kommit fram till genom att studera FÅA:s kalender och befälhavarnas ålderstruktur.
Jag sände in mina papper och ms Helios avgick från Finland till Medelhavet. På uppresan i Engelska kanalen fick jag ett telegram från förbundet. Jag hade antagits som ombudsman i Finlands Skeppsbefälsförbund. Den 26.11.1968 mönstrade jag av från ms Helios och lämnade sjölivet men inte sjöfarten.
Jag hade en lista på vilka mina målsättningar var för förbundet när jag gick iland från Helios:
1) Ordnade avlösningssystem i förhållande 2:1 i fjärrfart och 1:1 i passagerartrafiken i Östersjön.
2)  Styrmännen på paragraf-fartygen borde få övertidsersättning för vakttimmar till sjöss över 8-          timmars dagen.
3) Sänkande av pensionen till 55 år för befälet.
De två första målsättningarna förverkligades, avlösningen t.o.m längre, men pensionsåldern blev vid 60 år och senare har den ytterligare stigit enligt den allmänna pensionsutvecklingen 
Familjen bodde ännu i Åbo och jag skulle jobba i Helsingfors. Det gällde att skaffa en hyresbostad till att börja med. På den tiden jobbade man ännu på lördagarna så veckosluten i Åbo blev korta.
Första dagen jag besökte min nya arbetsplats hängde en röd flagga på Gamla Studenthuset balkong vid Mannerheimvägen ”Vanha on vallattu” stod det med stora bokstäver. Studentdemonstrationerna                                                                                           
hade rasat i Europa under hela året och samhället höll på att radikaliseras. Dessa händelser påverkade även mig inom den fackliga verksamheten.
Jag inledde arbetet från den 1 december och fick goda råd av Uolevi Larte, isynnerhet i skrivande av styrelseprotokollen på finska. Från början skrev jag dessa protokoll både på finska och svenska. Larte satte nog i början många röda kruxar i mina finska texter. Men jag lärde mig. Jag fick bekanta mig med arbetsgivarnas representanter och resa omkring på kretsmöte, på Åland, i Åbo, Uleåborg, Raumo och Kotka. Nyslott var en helt ny upplevelse för mig men jag blev nog väl mottagen av insjöskepparna.
Det var en stor omställning från sjölivet att börja med kontorsarbete. På kontoret gick det enligt gammal rutin. Gamla Greta Mattila skötte bokföringen och Terttu Wikman medlemskartoteket samt renskrivning av protokoll och cirkulär. Dessutom skötte Ossi Kastell på deltid tidskriften och dess annonsanskaffning.
Följande sommar lämnade Uolevi Larte förbundet för ett jobb inom sjöförsäkringsbranschen och jag var en tid ensam tf verksamhetsledare och ombudsman på förbundet.  På hösten kom sedan Heimo Hohti som reseombudsman och Henrikki Rislakki som ny verksamhetsledare, men det är en annan historia. Då hade jag redan flyttat till Fagersta i Vanda med hela familjen.
Sven-Erik Nylund